onsdag 17 november 2010
Jag river mitt hår
I några svaga ögonblick över helgen hann jag säga åt min sambo att veckan varit lugn, på trots fronten. Även i något annat sammanhang har jag slängt ur mig att "vi har nog det värsta över tror jag". Förlåt, det borde varit osagt, jag tar det tillbaka. Jag håller på att gå upp i molekyler, jag river mitt hår. Hur tusan kan en liten skitunge (ursäkta mitt uttryck) på snart 3 år ha så starka viljor och vara så tusans envis. Vara totalt döv för mammas prat och skita i allt vad som heter regler? Kommer det att bli bättre någongång? Eller kommer detta bli min dööd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Samma här! Ja sa i morse att det är tur att vi sällan har bråttom om morgnarna för ALLTID då det skall kläs på blir Axl pinne, rak stel oböjbar pinne. Och det är ju så frustrerande.
SvaraRaderaFör att inte tala om du råkar klicka ketchup eller lingonsylten på fel ställe på tallriken eller råka sätta mjölkglaset 2,4 cm från tallriken istället för 2,5 cm.
Trotset verkar vara här för att stanna...
Skönt att höra :D Javisst kan det vara så frustrerande när små problem blir så STOOOORA i deras ögon. Vi hoppas verkligen INTE att det är här för att stanna!
SvaraRaderabarnet märker att man e stressad, man e ju själv stel som en pinne och sur och oresonlig. Nyckeln : tidsplanering med goooda marginaler, så orkar man ta det mesta med en klackspark. Tyvärr lever jag inte som jag lär :P
SvaraRadera