fredag 17 juni 2011

Skenet kan bedra


Jag önskar jag hade minne från mina egna 3-års dagar. Är det verkligen så där super duper jobbigt att vara 3 år? Måste man gnälla istället för att prata, gråta varannan minut, ropa när man skall säga något, göra precis tvärtemot vad man blir tillsagd, och framför allt vara totalt obrydd fast man är rosen rasandes? Kan man hoppas att denna fas går över? Gärna innan den tar knäcken på både mig och han jag bor med?

10 kommentarer:

  1. Oj oj Siri, snart får du skicka ner henne till Kuggom på läger ;)

    SvaraRadera
  2. Alltså jag vet inte. Här skriks det också istället för att prata och ALLT är bara fel fel fel hela tiden. Mamma är dum och all mat är äcklig och buääääh och skriiiiik.

    SvaraRadera
  3. OJ tack, vet du det där låter precis som du skulle beskriva Linn....så, skönt att höra att man inte e ensam...;) Nå, nog tror ja vi vågar hoppas att det går över...e ni på villan nå nästa hel??hoppas hoppas....

    SvaraRadera
  4. Åh, va skönt att andras barn också e urspårade!! Dottern har förvandlats till ett vilddjur och det är omöjligt att ha nån makt över henne.

    SvaraRadera
  5. Vi har en 2-årig son som beter sig likadant. Å det känns såå hopplöst. Risken är stor att han blir utan syskon om vi ska ha det på detta vis :(

    SvaraRadera
  6. 2 barns morsa =)17 juni 2011 kl. 20:25

    blir nog bättre tills nästa trotsålder kommer

    SvaraRadera
  7. OJ va ja känd igen me!!

    SvaraRadera
  8. Det hör nog till. Vår son säger vill inte trots att jag är arg. Det bekommer inte honom det minsta att man säger till. Däremellan är han snäll och rar. Allt har sin tid:)

    SvaraRadera
  9. Ja tre åringen börjar bli aningen jobbig,,, men de blir ju inte lugnare med åren. Förrän de blivit sisådär 20 när öronen vuxit fram!! :)

    SvaraRadera
  10. Hej! Jag ville nu bara kommentera bilden på Siri! Superfin!!

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad