onsdag 9 maj 2012

Det här med maten


Det kan inte finnas någon i hela världen som äter långsammare än Siri. Hon skulle på riktigt sitta vid matbordet i flera timmar om man inte trugar, tjatar och matar lite om vart annat. Jag lovar hon slår alla rekord. Och det är inte det att inte maten smakar, det klagar hon aldrig på. Utan det är bara så otroligt svårt att sitta still, prata lite mindre, öppna munnen och föra gaffeln/skeden till munnen. Ibland kan det gå lite lite bättre och det är om någon av favoriträtterna lax, revbensspjäll, renskav, broilerben (helst bara skinnet) eller som ikväll, ärtsoppa med stekt bacon serveras. (och givetvis om hon äter hos någon annan, nemas problemas) Laxen kan jag hålla med om, men de andra rätterna tilltalar inte mig överhuvudtaget så det är nog inte mina matgener hon fått. Det måste vara Jens.

8 kommentarer:

  1. precis samma dilemma här....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, jag hoppas det är på övergående. Det tar ju sådan otroligt tid med maten när det skall vara på det här viset.

      Radera
  2. he je vel 4 års tråtsase , vänt bare tät hon je 5 tå gar e ondan å hon jeter garanterat lika mycket som du , så är de hemma hos oss med vår 5 åring

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag hoppas då verkligen det. Så här kan vi inte ha det hur länge som helst. Mina nerver håller på att ta slut.

      Radera
  3. Känner igen detdär med vår 2,5 åring:/
    Inget fel på maten men kan ta en evighet att tugga och svälja, vi har testat och upp till 2 h kan det ta emellanåt innan maten är uppäten, och då sitter hon vid bordet hela tiden, men får det inte tuggat och sväljat, hon endast malar på ....
    Hoppas på att det vänder, nångång, man skall inte ha bråttom vid maten hemma hos oss nuförtiden. ;) hahaha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blir så matt, hur svårt kan det vara liksom!? Vi skall hoppas på bätter tider :D

      Radera
    2. Exakt!!! Ja det får vi verkligen ::) haha

      Radera
  4. JO! Det finns en William, han är lika långsam. Inte alltid, men väldigt ofta. Vi tjatar, matar lite, pratar om annat, han äter EN makaron, han vill gå iväg, han vill gå på toa, han leker med nåt intill, med twinsen... ååh, det är så tålamodskrävande så det är inte sant! Vi är fler som kämpar, men det GÅR om! Min lillesyrra var likadan, men hon äter det mesta i dagens läge (hon är 16 nu).

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad