Vem som sover var i det här huset varierar ganska mycket och är en ganska lång historia. Helst av allt sover alla på samma 160 centimetrar, förutom lillebror som är den enda som sover i sin egna säng. Jag har för länge sedan gett upp hoppet och numera bryr vi oss inte var vi sover, bara alla är trygga och får sova.
Men strax innan jul hände plötsligt något och den äldsta (som också varit den svåraste) valde självmant att somna och sova i eget rum. Efter två veckor i eget rum vågar jag nu först börja tro att det är sant. En enda gång har hon kommit till vår säng mot morgonkvisten. Stolt mamma, gissa om fröken själv i fråga är stolt också.
Här sover vi också lite var som helst. En är tryggast när han får sova mittigris. I egen säng ligger han vaken minst en timme. En dag vill han inte längre och då kommer man att sakna de stunderna. Man ska inte jaga upp sig för småsaker :).
SvaraRadera