Otaliga är de gånger de stått vid spisen och rört i mina grytor och koppar. De har egentligen varit med i köket hela tiden. Velat vispa, knäcka ägg, streka, måtta, diska, ja hjälpa till med allt. Lika ofta har jag fått lägga beslag på mig när det hamnat lika mycket mjöl på golvet, vattnet har flödat längs bänkarna, äggskal i smeten, sirap på väggarna, ja allt har varit till mera besvär än hjälp. Men så plötsligt kommer en dag när allt betalar sig tillbaka, flera gånger om. Igår vaknade jag av slammer i köket. Lyssnade lite halvt med ett öra och lät dem fortsätta ostörda, det var Siri och Saga. Men när jag hörde spisplattornas pip måste jag i alla fall så småningom ge mig till känna, för säkerhetsskull. I köket möts jag av två stolta systar som gjort plättsmet och var i full färd att steka plättar helt på egen hand.
-Jag ringde pappa några gånger när det var något jag inte förstod i receptet. Annars har jag gjort allt själv berättade Siri stolt.
Och jag må då säga, plättarna var det inga som helst fel på. Bättre frukost oh start på dagen kunde jag inte få.
Ja, vad kul att läsa! Och vad roligt för tjejerna att kunna!
SvaraRadera